På övervåningen har vi familjetoaletten. Jag kallar den så för den är yttepytteliten och går icket att låsa. Där gör man sina behov oftast osminkad och avklädd, ibland även väldigt trött. Kan inte säga att man känner sig på topp då man beskådar sig i toalettspegeln då lampan tänds. Man kan behöva peppning, om man säger så. Så idag kom den älskade dymon till nytta igen. ”Jag är vacker”, det kan vi alla behöva läsa. För vacker kan man vara både utanpå och inuti.

Foto: enkeleva och IKEA

Trodde minsann att herr Kamprad dissat mig totalt. Alla verkar ha fått IKEA-katalogen för lääänge sedan. På facebook har man kunnat se var den har dimpt ned i brevlådan. Vissa vänner har till och med fått två.

Men i dag så låg den i brevlådan. Så välkommen så. En trevlig nyhet i katalogen, som jag hunnit klämma på live redan under vår bilsemester i sommar, är källsorteringslådorna. Stabila och praktiska. Ordning och reda. Dricksglasen VAKEN som det bloggats om en del redan kommer att stå på inköpslistan vid nästa tripp på 28, alternativt 38 mil. Synd att det varuhus som ligger närmast är varuhuset som man kan kalla ”vi-tar-inte-hem-tillräckligt-med-varor-så-allt-är-för-det-mesta-slut”…

I en veckas tid har den varit vår, KitchenAid-apparaten. Och den har fått arbeta minsann. Det har bakats limpor, bullar, vispats grädde och glass-smet. Värd varenda krona (särskilt om köksivern håller i sig). Sedan så är den ju snygg också. Och idag kom köttkvarnen och göra-korv-mojängen så snart hänger det korvar på tork i källaren. (Och ni som fått den stora äran att besöka vår källare ”katakomberna” undrar nog var de ska rymmas…)

Man köper ett stycke ljuslykta i valfri kulör. Sedan så klipper man ut värdparets husnummer från ett vinylklisterpapper (finns på färgaffärer) även detta i valfri kulör. Sedan fäster man ett matchande kort på ljuslyktan. Volilá. Ett extra plus är om man hittar ett kort som matchar vaxduken som man själv har hemma…

Ja, jag har insett det själv. Det är inte normalt att märka allt. Mannen har börjat ifrågasätta. Med all rätt. Men kommer ni ihåg vad som är i alla lådor utan att märka? Undrar om jag har några guldfiskar i mitt släktträd med tanke på mitt ofantligt korta långtidsminne…

Hur kunde jag glömma att nämna det största fyndet i sommar? Matbordet Tuvan från Allinwood. Ett bord som jag i flera år kastat lääängtansfulla blickar efter. Men ett bord för runt 12 000 kr, det köper jag bara inte. Hur fint det nu än må vara. Min tidigare plan var att köpa matbordet Norden från IKEA, men det vita är ju inte helt i massivt trä. Så då var tanken att köpa ett begagnat i trä från Blocket, slipa ned, och lämna in på ett sprutmåleri. En jobbig process som jag har gruvat mig inför.

Och tur var väl det. För i stället hittade jag ett näst intill fläckfritt Tuvan matbord på Blocket, billigare än ett Norden matbord. Vi sålde vårt gamla matbord på Blocket, och vips så var Tuvanbordet nästan gratis (enligt min uträkningsmodell i alla fall). Jahapp, nu har jag nog berättat om alla sommarfynd. Så nu ska ni allt få slippa mitt fyndfrosseri på ett tag. Bra va?

Sensommaren betyder slut-REA. När en vän under en gemensam lunch tipsar om att Åhlens har hela 75 % på REA-priset börjar jag steppa (och kastar i mig maten). Och vilka fynd vi gjorde. Ett av fynden därifrån var en kub där man ska föra en trådögla utan att röra den kringelikrokiga tråden. Rör man den låter den ”Bööörp” och börjar blinka. Bra träning för finmotoriken, och sedan så är den ju snygg också. Och bor du i Skellefteå så kan jag tipsa att de har några kvar…

Vilken underbar sommar det har varit! En till regn- och rusksommar och jag hade emigrerat. Helt säkert. Nu är semestern över och jag är fulltankad på inspiration och energi. Hoppas att ni också har fått ladda upp er inför den stundande hösten. Men än är det varmt. Än är sommaren inte över. Jag förstår helt och fullt att ni grubblat när ni legat i solstolen. ”Har Eva fyndat något i sommar?”, ”Hittade hon något på Knut’n i år?”, ”Har det blivit några fler lampor?”. Ja, ja. Jag stillar väl er nyfikenhet med en bildkavalkad…

En gång såg jag en kvinna på TV som hade en jättelik äggkoppssamling. Varför i all sin dar ska man samla på äggkoppar för? Tänkte jag. Och nu har jag min egna lilla samling. Kunde inte motstå dem. Men fler ska det inte bli. Klockan är inte från en sommarloppis, men från en sommar-rea. Nästan lika bra.

Fyndade Stig Lindbergs kaffekopp Piké och fick en idé att börja samla på udda Stig Lindbergkoppar. Det sket sig direkt när jag sedan utökade samlingen med en Uppsala Ekeby-kopp. Har ingen aning vem som formgett den, men fin tyckte jag att den var. Den är för övrigt fyndad på burk-Kurt-loppisen. Känns lite som Skellefteåhistoria att äga en kaffekopp som tillhört burksamlarmiljonären.

Stannade till för första gången på Stenfors gård i Ånäset. Vilket ställe, blev ett ljusfat i plåt därifrån. Men det var helt underbart att vandra omkring och titta på alla prylar. Om någon är sugen på en tripp dit ställer jag gärna upp som ressällskap. Att man sedan kan fika där gör ju inte saken sämre. Ett litet Babellfat fyndades på en annan sommar-rea.

Gå ALDRIG på loppis utan pengar. Besökte Stackgrönnan för ett kvällsfika och ramlade över loppisen där. Och aldrig har det varit så mycket fynd! Det var riktigt plågsamt att gå där utan att kunna handla. Sedan såg jag teakäpplet. Det-bara-måste-jag-ha-om-jag-så-ska-börja-sjung-tigga-pengar. Tänkte jag. Att låna pengar av grannen som också besökte loppisen var mer skonsamt för mig och övriga besökare…

Trodde ni att jag inte shoppat någon lampa? Då trodde ni fel. Två har det blivit, men den andra måste byggas ihop lite. Den här lampan hade ett blekt och bränt gammalt tyg på sig. I min vision skulle jag sätta på ett vitt tyg med svarta prickar, men jag tycker att det blev fint med bara skärmen också. En orsak till att jag nu tycker detta kan vara att jag undrar hur i all sin dar jag (som egentligen hatar att hålla på med tyg och att sy) ska kunna få något på den skärmen… Den totala summan av loppisfynden. 210 riksdaler. Lovely.

Nu är det semester. Även från bloggandet. Men är man gräsänka en kväll och sitter framför datorn så kan man ju ändå blogga lite. Har nämligen bloggabstinens och den botas bäst med inlägg. Semestern började med kalas för sonen som fyllde hela åtta år! Tjohej vad tiden går fort. I år ville han ha Super Mario-tema på kalaset. Förra året var det vattenkrigskalas för 17 sockerstinna 7-åringar. Ett riktigt marantonpass för mig och mannen. Det låg färskt i minnet även ett år efter. Jag frågade sonen vilka som skulle bjudas i år och han ville bara ha kalasfika för de tre som han umgås mest med. Och syrran förstås. Och vilket avslappnat kalas det blev. Eller för att citera en av vännerna. ”Är det bara vi på kalaset? Hääärligt!”

Super Mario-knapparna på tårtan uppskattades av grabbarna.

Oskar gjorde en skattkarta där godiset fanns.

När jag själv var i min dotters ålder så tyckte jag att prinsar, prinsessor, kungligheter och slott var hur spännande som helst. Och det har faktiskt hållit i sig med åren, fast med ett annat perspektiv. Men i dag så var vi nog på samma nivå. Vilket bröllop! Har suttit med blanka ögon lite då och då. Och Daniels tal *rördhetssnyft*. Dagen till ära så hade lillgumman kalas. Med Victoria & Daniel-tema såklart. Ett väldigt tacksamt tema då det redan finns en färdig profil att kopa. Rakt av.

En kalasskatt med namnknappar. Köpte en knappmaskin på Barnens hus för några år sedan. Och den gick varm i går kväll… Lådan inhandlades på Åhlens.

Godispåsar och bordsplaceringar i samma tema, såklart. Typsnittet var dock inte så barnvänligt. ”Jag känner inte igen mitt namn, det ser konstigt ut” Var en av kommentarerna. Påsarna hittade jag på Rusta för fyra år sedan. Ett pack på 200 st, så de räcker till några fler kalas…