
När vi flyttade in i vårt hus för nio år sedan bestämde sig ett annat par för att bygga på tomten mellan oss och älven. Det var vi inställda på. Då, för nio år sedan. Men de byggde inte, och vi fick nyttja och sköta finfina tomten med den stora klätterbjörken. Så, för ett par veckor sedan kom beskedet att tomten ska bebyggas. Av samma par, nu hade de bestämt sig.
Sedan beskedet har jag har gått igenom faserna chock (Va?! Varför då? Det kan de väl inte mena?), förnekelse (Neeej, det kommer de väl ändå inte att göra.) Till att slutligen komma till acceptans. I denna acceptans ser jag nya möjligheter och idéerna gror. Känns pirrigt och spännande, snart ska ni få veta mer…
kommenterat