I en veckas tid har den varit vår, KitchenAid-apparaten. Och den har fått arbeta minsann. Det har bakats limpor, bullar, vispats grädde och glass-smet. Värd varenda krona (särskilt om köksivern håller i sig). Sedan så är den ju snygg också. Och idag kom köttkvarnen och göra-korv-mojängen så snart hänger det korvar på tork i källaren. (Och ni som fått den stora äran att besöka vår källare ”katakomberna” undrar nog var de ska rymmas…)

Hur kunde jag glömma att nämna det största fyndet i sommar? Matbordet Tuvan från Allinwood. Ett bord som jag i flera år kastat lääängtansfulla blickar efter. Men ett bord för runt 12 000 kr, det köper jag bara inte. Hur fint det nu än må vara. Min tidigare plan var att köpa matbordet Norden från IKEA, men det vita är ju inte helt i massivt trä. Så då var tanken att köpa ett begagnat i trä från Blocket, slipa ned, och lämna in på ett sprutmåleri. En jobbig process som jag har gruvat mig inför.

Och tur var väl det. För i stället hittade jag ett näst intill fläckfritt Tuvan matbord på Blocket, billigare än ett Norden matbord. Vi sålde vårt gamla matbord på Blocket, och vips så var Tuvanbordet nästan gratis (enligt min uträkningsmodell i alla fall). Jahapp, nu har jag nog berättat om alla sommarfynd. Så nu ska ni allt få slippa mitt fyndfrosseri på ett tag. Bra va?

Vilken underbar sommar det har varit! En till regn- och rusksommar och jag hade emigrerat. Helt säkert. Nu är semestern över och jag är fulltankad på inspiration och energi. Hoppas att ni också har fått ladda upp er inför den stundande hösten. Men än är det varmt. Än är sommaren inte över. Jag förstår helt och fullt att ni grubblat när ni legat i solstolen. ”Har Eva fyndat något i sommar?”, ”Hittade hon något på Knut’n i år?”, ”Har det blivit några fler lampor?”. Ja, ja. Jag stillar väl er nyfikenhet med en bildkavalkad…

En gång såg jag en kvinna på TV som hade en jättelik äggkoppssamling. Varför i all sin dar ska man samla på äggkoppar för? Tänkte jag. Och nu har jag min egna lilla samling. Kunde inte motstå dem. Men fler ska det inte bli. Klockan är inte från en sommarloppis, men från en sommar-rea. Nästan lika bra.

Fyndade Stig Lindbergs kaffekopp Piké och fick en idé att börja samla på udda Stig Lindbergkoppar. Det sket sig direkt när jag sedan utökade samlingen med en Uppsala Ekeby-kopp. Har ingen aning vem som formgett den, men fin tyckte jag att den var. Den är för övrigt fyndad på burk-Kurt-loppisen. Känns lite som Skellefteåhistoria att äga en kaffekopp som tillhört burksamlarmiljonären.

Stannade till för första gången på Stenfors gård i Ånäset. Vilket ställe, blev ett ljusfat i plåt därifrån. Men det var helt underbart att vandra omkring och titta på alla prylar. Om någon är sugen på en tripp dit ställer jag gärna upp som ressällskap. Att man sedan kan fika där gör ju inte saken sämre. Ett litet Babellfat fyndades på en annan sommar-rea.

Gå ALDRIG på loppis utan pengar. Besökte Stackgrönnan för ett kvällsfika och ramlade över loppisen där. Och aldrig har det varit så mycket fynd! Det var riktigt plågsamt att gå där utan att kunna handla. Sedan såg jag teakäpplet. Det-bara-måste-jag-ha-om-jag-så-ska-börja-sjung-tigga-pengar. Tänkte jag. Att låna pengar av grannen som också besökte loppisen var mer skonsamt för mig och övriga besökare…

Trodde ni att jag inte shoppat någon lampa? Då trodde ni fel. Två har det blivit, men den andra måste byggas ihop lite. Den här lampan hade ett blekt och bränt gammalt tyg på sig. I min vision skulle jag sätta på ett vitt tyg med svarta prickar, men jag tycker att det blev fint med bara skärmen också. En orsak till att jag nu tycker detta kan vara att jag undrar hur i all sin dar jag (som egentligen hatar att hålla på med tyg och att sy) ska kunna få något på den skärmen… Den totala summan av loppisfynden. 210 riksdaler. Lovely.

Nu är samtliga fönster rena från smuts, kladd, spindelnät och julgransbarr(!?). Golven luktar såpa och man kan gå barfota utan att grus, mat och dammråttor hänger med. Jag njuter och känner mig tillfreds.

Spana in Mårbacka-sticklingarna. Nu har de växt till sig ordentligt. Riktiga Mårbacka-tonåringar. Underbart.

Sedan jag väl fallit för Marimekkos tyg Kippis har det varit svårt att få det ur skallen. Kollade  upp vad det skulle kosta med alla metrar som jag i så fall skulle behöva till fönstret. Hopplatjohejsan tänkte jag när jag såg miniräknarens siffror. Nixpix. Så mycket ger jag icket för gardniner. Sneglade på tyget lite då och då på Hemtrevnad och suckade längtansfullt…

Så kom en dag när vårfåglar kvittrade, snön droppade, löningen var färsk på kontot och en trottoarpratare utanför butiken visade 20 % på allt. Euforisk traskade jag in och köpte mina metrar, rakt av. Berättade för mannen hur mycket jag tjänat på detta köp. Han förstod som vanligt inte den matematiska ekvationen.

Att hålla blommor levande är inte lätt. Det har jag aldrig tyckt. Mitt motto lyder ”Den blomma som inte klarar Evas tukt är inte en Eva-blomma”. Sedan så ska de ju sättas om också. Detta är en förklaring till att jag har rätt så många oäkta blommor i mitt hem. (De ser dock tydligen äkta ut eftersom grannen vattnade dem under vår semester.)

Men ett litet trädgårdsintresse har mot alla odds börja spira i mig. Köpte nyligen tre Mårbackasticklingar som jag nu försöker föröka i den härliga vårsolen. Det är skillnad att påta i jorden på våren och sommaren, ute. Än att vattna, sätta om, samt plocka torra blad från vanliga krukväxter.

När man gått  förbi vårt hus under de mörka timmarna har man kunnat se vår TV från köksfönstret. Om man stannat upp i sin promenad har man även kunnat se vad vi tittat på. Eller vad barnen spelat för spel. Inte för att det är någon hemlighet direkt, men det har helt enkelt inte känts bra. Så, häromdagen såg jag bordstabletter från Mairo under en lunchstadsvandring. Hm, tänk om man skulle köpa tre och sätta ihop… Sagt och gjort. Efter lite klipp och häftmassa så sitter de där och skyddar från nyfikna ögon. Lätt att ta ned då våren och ljuset kommer tillbaka.

Att lägga pärlplattor är verkligen rogivande. När grabbarna är borta brukar pärllådan komma fram. Då sätter vi oss vid bordet, dottern och jag. Ida ”olar” om vilken pärlplatta som ska läggas. Av någon anledning så får hon nästan alltid hjärtat. Sedan så pillras pärlorna dit, man vet aldrig hur resultatet kommer att bli. Oftast har man en tanke från början, men den ändras allt eftersom. När båda känner sig nöjda stryks pärlorna fast vid varandra och vi har fått två nya plattor till samlingen. En fin färgklick på ett stort fat eller i en glasskål.

När jag besöker loppisar åker lampsökarögonen på. Tydligen så faller jag för en viss typ av lampor också. Vita, plåt i olika sektioner. Min första till samlingen är bordslampan av PO Ström. När jag hittade den så var den penselmålad rosa?! Den är röd/orange i sitt ursprung, men eftersom den redan var förstörd så slipade jag ned de rosa penseldragen och spraylackade den vit. Sedan kom fönsterlampan liknar en lampa av Hans-Agne Jakobsson, men är förmodligen en ripoff, har inte hittat någon liknande på nätet.

Och igår, på Myrornas, fastnade ögonen på en taklampa av Carl Thore. Tre härliga fynd som tillsammans kostade 250 kr. Det tycker jag är ett finfint pris för tre favoritlampor.

Foto: enkeleva

Olle Eksells ögon finns på affischer i många hem. Tycker att den är jättefin men jag har den inte. Dels för att den finns i flera hem och framför allt för att vi inte har någon vägg som är tillräckligt stor för den. Men nu har jag gjort mig en egen variant i den nätta storleken 18×13 cm som jag sedan ramat in. Under ögonen har jag skrivit ingredienserna till chokladbollar.  Tycker om att den blev som en gubbe där texten bildar en stram mun. Ni är fria att sno idén. Jag har själv snott chokladbollstextidén av en vän. För chokladbollar, det är riktigt mumsigt det.